Terroristchic

Where we go from here

2011-09-29T21:10:00.001+02:00

http://alexandramaritz.wordpress.com/

Oxford vs Cambridge

2011-03-23T22:01:00.003+01:00

idag sken solen 17 grader varmt så lunchen spenderades på gräsmattan utanför jobbet. helgen kan inte komma fort nog med löning och Oxford vs Cambridge båtrace. de två universitetens båtlag ska tävla upp för Temsen och jag ska dricka öl på en pub vid flodens kant.

för övrigt är det nu bestämt att jag och Anna ska flytta ihop. någon gång i slutet av sommaren ska vi ha en lägenhet redo i Fulham, Putney eller Parsons Green. planen är att hitta något med två sovrum som känns som hemma enda in i magen. ett hem som vi kan ha längre än ett år och verkligen bo in oss i. jag är trött på att bo tillfälligt och alltid ha flyttplaner i tankarna. nu vill jag köpa fina möbler och hänga upp gardiner på obestämd tid. denna flytt kommer underlättas oerhört av att skatteåterbäringen blev till min fördel i år.

skål och hej

2011-03-17T20:30:00.005+01:00

det är härligt att gå ut genom dörren som leder från jobbet och mötas av en vårsol som inte sagt godnatt. lika fint känns det att sen sitta på tåget och se telefonledningarnas svarta streck över solnedgången, tänka "det är rätt bra ändå", att hinna med det anslutande tåget och komma hem blott en halvtimme efter den där dörren. det är en bra eftermiddag.

jag har smetat på mig ett sammetsrött läppstift och satt upp håret för ikväll, liksom alla torsdagar, är det pubquiz med Anna och hennes vänner. det är en sån där uppslutning av folk där man kan komma och gå som man vill och har tid till, alltid är det någon som dyker upp till tävlingsandan och ölen. ikväll är det jag som stoppar fötterna i skorna och vandrar utefter floden mot Putney Bridge.

nu har jag varit här i lite mer än ett halvår, i mitt London. sakta och selektivt samlar jag på mig vänner som betyder något, inte bara kött att fylla ut saknad med utan riktiga fina människor som man kan tycka så hemskt mycket om. Anna är en av dem. jag känner inte ett behov av trettio bekanta som ska underhållas i sociala sammanhang, oceaner av tid som ska spenderas på innehållslöst prat och minimal substans, när man kan säga tackmennejtack och lägga sin energi på sånt som känns rätt. det här med vänner är lite som att dejta för jag nöjde mig inte med vem som helst till pojkvän och tänker då rakt inte ta några rester när det kommer till vänskap.

med de orden ville jag mest bara säga att jag har det bra och ska bli bättre på att uppdatera.

fina saker

2011-02-15T21:31:00.003+01:00

igår var den där dagen jag så ofta hävdat att jag föraktar. det gör jag så klart inte, inte nu när jag slipper ha ont i hjärttrakten och kan dricka champagne med någon som några timmar senare kommer somna med näsan i min nacke.

att vi skulle gå ut var sedan länge bestämt men pojkfan vägrade säga var detta skulle ta plats. jag har ju en förkärlek till planer och kan uppskatta att för-läsa menyer nästan lika mycket som jag gläds åt den faktiska maten. det visade sig i alla fall vara middag på Chelsea Brasserie vid Sloane Square den restaurang där vi för en halv livstid sedan, men ändå bara ett andetag, hade vår allra första dejt. det var fint på alla sätt och vis.

idag har jag ont i huvudet men vad gör väl det.

vad som händer när inget hänt

2011-01-29T11:14:00.004+01:00

efter gråt (nåja) och tjat från lillasyster och mor är det kanske dags att ta tag i min ickeexisterande krage och skriva ett inlägg. sen sist har det hänt massor men samtidigt ingenting. jag antar att det stavas vardag.

eftersom finaste min pluggar natt och dag så har jag stoppat min saknad i ryggen och sprungit till gymmet mest hela tiden. ibland tar jag ett glas vin med Anna och mår bra av att det finns vänner även i en stad som är ny. vi har startat en bokklubb som egentligen är en ursäkt för att dricka cocktails under tråkiga veckodagar men om någon frågar är det en bokklubb minsann.

jobbet är fortfarande nytt och ovant men det är roligt nästan jämt och spännande så det förslår. om ni vill ta en liten titt på det jag gör så klicka in er på www.viasatondemand.se och ta er vidare till "play". nästa vecka kommer Malin att slå ned rumpan i stolen mittemot mig och så var vi plötsligt två. hej hej kollega. vi drack låtsaschampagne och firade bådas våra jobb med skålar och foton på facebook där vi bad tvivlare dra åt helvete. för det är väl just så att även om vi saknar ganska många där hemma i Sverige så fanns det folk som höjde tveksamma röster och deklarerade att man minsann inte bara kan flytta huxflux och tro att en karriär inom media kommer lätt. jag stängde öronen för flera år sedan men ni är som tinnitus, ständigt närvarande. ett annat av symptomen är dessa ständiga frågor "men när kommer ni hem då?". "eh vadå kommer hem? aldrig!" svarar vi och går vidare med våra liv. så kan väl tvivlarna göra det också -traska hemåt.

annars är det i alla fall lugna puckarnas mosebok här och just i detta nu sitter jag i soffan och försöker låtsas som att jag inte märkt att den nya tvättmaskinen levererats och att Ben högst troligt behöver hjälp att installera den.

fuck you-bilden... trevliga tjejer.

utsikten från mitt kontorsfönster.

booty bootcamp

2011-01-03T17:19:00.003+01:00

det är bank holiday idag så jag är ledig från jobbet. Ben och jag hoppade in i hans fotsvettstinkande bil och fyllde kassar med mat på Asda. på väg hem ville han visa sitt gym eftersom jag i vanlig ordning påstått att jag ska bli schnygger inför sommaren. rätt som det var blev en kort tripp till affären en hemskt dyr resa mot en gladare kropp. men varför inte, jag hoppas så innerligt att denna gång ska vara den då jag orkar hålla igång hela vägen.

slår på stort med en decennie-resumé

2011-01-02T13:40:00.012+01:00

jag läser en himla massa bloggar och just nu är det väldigt inne att göra en års-resumé. "ha!" säger jag till det och gör en decenniesammanställning. ja just det du läste rätt, ett värstinginlägg har just tagit sin början.

2000
när millennieskiftet kom var jag 14 med mina första kontaktlinser i ögonen och en kropp som enligt min ömma moder bara behövde "växa till sig". med andra ord hade jag mer fluff på magen än i boobsen och det var en allmän sanning att jag aldrig skulle bli kysst.

andra saker jag trodde under detta år är som följer: att tacokvällar var det ultimata sättet att umgås, att jag var en kristen vänsterpartist, att skolan var oändlig och att man aldrig fick bajsa på offentliga toaletter.

2001
ett år jag knappt minns eftersom hormoner och Westlife helt och hållet tog över min uppenbarelse.

saker jag visste:
Lunarstorm är det bästa som finns.

2002
sista terminen i 9E var också första ölen på Vallarna vid slottet, första spyan i en buske och kanske framförallt första gången jag tänkte tanken "Nyköpingsborna kan dra åt helvete, jag ska ändå inte stanna här". stanna gjorde jag dock i flera år till men vad gör väl det när den allra första tanken ändå tänkts och någon slags beslutsamhet nosade i nacken. för övrigt var jag vid denna tidpunkt inte längre okysst och jag överkonsumerade t-shirts med "häftiga" tryck.

saker jag visste:
alla kläder som är köpta i Stockholm är coola.
att sluta nian är att bli vuxen.

2003
var jag inte så värst hemligt kär i pojkar med fina frisyrer och jag hade ett mycket lyckat första förhållande på hela 16 dagar. i skolan läste jag mest politik och engelska på samhällsprogrammet och eftersom jag inte tyckte så värst mycket om någon alls så läste jag en bok om dagen och drömde om att kunna sjunga som Marit Bergman.

saker jag visste:
Nyköping är det tråkigaste som finns.
jag dricker häxor för att det är gott, inte för att bli full.

2004
var jag ena halvan av duon Ystra och Älva som tyckte om randiga tröjor, pop och pojkar med tydliga nyckelben. vi åkte till Hultsfred och vaknade den första morgonen till tonerna av Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig Göteborg. med cigarett i ena handen och öl i den andra tänkte vi att det här är livet så som det ska levas utan småstadsmentalitet och regler. som ett led i inbillad vuxenhet piercade jag läppen och tatuerade in stjärnor på vaden en vecka efter min 18års-dag.

saker jag visste:
jag kommer aldrig använda klänning.
Bright Eyes är en gud.

2005
pappa och jag hade flyttat till en lägenhet 200 meter från mitt gymnasium och det visade sig vara väldigt sant när folk säger att ju närmare du är desto senare dyker du upp. det där första halvåret av 2005 var också sista terminen på gymnasiet och jag var aldrig där. istället vill jag minnas att vi fikade på café Z så fort det fanns tid och någon gång där mitt i våren tog vi bussen till Prag och drack Absint. jag skrev också högskoleprovet, bad gymnasiet dra åt helvete och tog studenten.

saker jag visste:
att jag inte visste någonting egentligen.

2006
Sofia och jag hade under hösten året innan inhandlat en enkelbiljett till Irland och den 10 januari sa v i hej då på Skavsta och flyttade från hemstaden. vi hamnade i ett kallt rum i Dundrum utanför Dublin som luktade mögel och fimpar. under en månad delade jag ut CVn utan att få en endaste intervju men det slog mig aldrig då att piercings och svart hår klippt på ett mycket lustigt sätt kanske stod i vägen. till slut ramlade jag in på Manpower och fick jobb på IBM som teknisk support till svenska posten. Sofia kom strax efter och med en bra lön på kontot sparade vi till en resa som aldrig blev av och levde på ris och krossade tomater. någon gång kring juli var jag trött på det mesta men visste inte när, var och hur jag var på väg. så jag sa upp mig från jobbet och flyttade hem till mamma för att leta efter något som kändes rätt. på hösten hittade jag en annons och sökte lärarjobb i Kina.

saker jag visste:
ju fler piercingar desto snyggare.

2007
var jag lyckligare och ledsnare än någonsin. jag levde i San Xian tillsammans med nya vänner som fortfarande är bland de finaste människorna jag vet. vi lärde barn skillnaden mellan L och R, mer eller mindre framgångsrikt, och drack öl för 3 kronor på vår balkong. ofta rökte vi hemska mängder cigaretter och spenderade timmar på att fundera över framtiden. ibland höll jag handen med vad jag trodde var den stora kärleken och någonstans där gick hjärtat i tusen bitar. när sommaren nästan var tillända packade jag väskan och flyttade till Kalmar för att utbilda mig till någon slags journalist. det var kanske det bästa beslutet jag någonsin tagit.

saker jag visste:
jag kommer aldrig aldrig känna så här igen.

2008
det var året då radion blev min stora kärlek och mycket föll på plats i huvudet. det blev lättare att reda ut vad som var viktigt och kanske framförallt vad jag faktiskt var bra på. vännerna var nya och festerna var många. vi drack Dixies hemgjorda vin, rumlade runt på Kåren och avskydde rätt många i klassen. dagarna flöt ofta ihop och utan Facebook skulle det idag vara svårt att urskilja när saker egentligen ägde rum och vem som sa vad alla dessa nätter. men det jag minns allra mest är hur glad jag var nästan hela tiden.

saker jag visste:
BBS-människor är tråkiga men tråkigast är nog ändå Kår-människor.

2009
på våren hade jag en kort praktik på Sveriges Radio Sörmland och tyckte att redigering var det roligaste som fanns. under sommaren fick jag en dimmig natt i hamnen för mig att jag ville spendera treans långa praktik i London så jag köpte en flygbiljett och vandrade runt på främmande gator för att hitta rätt. när någon sa ja grät jag på tunnelbanan och tänkte att det här kanske är den där stora vändningen jag kommer se tillbaka på sen i framtiden. på universitetet började vi skriva c-uppsats och upptakten till det stora klasskriget i Mep07 tog fart. Emma och jag drack mycket rödvin i mitt kök och låtsades att vi åstadkom mer än vad vi faktiskt gjorde.

saker jag visste:
även idioter kan lura in sig på universitetsutbildningar.
vin är gott, öl är gott, c-uppsats är hemskt.

2010
det var året jag spenderade 9 veckor på Xstream East Radio i London. det var året då jag tog examen från Linnéuniversitetet. det var året då jag såg mig om i klassrummet och mentalt bad 80% av de närvarande att dra åt helvete. det var året då jag för första gången använde ordet "älskar". det var året då jag och Malin flyttade till London. det var året då jag fick jobb på Viasat. det var året vars 365 dagar var viktigare än de tidigare 9 åren tillsammans.

saker jag visste:
det är i London jag ska bo.

2 maj

4 juni

31 december

x-mas

2010-12-27T20:33:00.002+01:00

efter ett par dagar i Yorkshire är jag nu hemma i Fulham med en väska full av smutstvätt och ett mycket varmt hjärta. att spendera tid med den finaste i världen, ta långpromenader i snön, åka tåg, byta presenter framför en öppen spis och ibland vakna av någon annans mardrömmar... det finns så mycket fint i det. han fick en trollstav/fjärrkontroll av mig som Harry Potter-nörden lekt med sen dess. jag fick ett silverarmband som är så förbannat fint att mina fingrar aldrig riktigt vill släppa det. så var min jul sammanfattad lite snabbt, det finns bilder men jag har ramlat runt på ett tåggolv halva dagen och orkar inte ladda upp en endaste liten pixel. senare, jag lovar.

hej hej kall tjej

2010-12-19T18:31:00.004+01:00

nu har jag inte bloggat på sketalänge och det är kanske inte så värst anmärkningsvärt men jag säger förlåt ändå. jag har börjat nya jobbet på Viasat nu och mest ägnat tiden åt det... eller ja, sen har jag också gått och lagt mig tidigt som den tanta jag är, ätit horribla mängder för att lagra underhudsfett och därför inte frysa när jag envisas med att använda klänning snön. med andra ord kanske vi kan komma överens om att ni inte missat en drös überintressanta blogginlägg.

jobbet är underbart hittills och jag trivs som en fyllbullt på Systemet. mina arbetsuppgifter hittills handlar om att kolla vilka program det snackas om i media just nu, hej hollywood-fruar i alla dess former, och se till att de får motsvarande utrymme på vår hemsida. jag fixar även bilder, lägger upp och ändrar om bland tv-serierna samt tittar på nämnda avsnitt för att se att de fungerar. med andra ord tittar jag på tv på arbetstid. ni som känner mig vet att bara att få skriva ned föregående mening gör att jag nästan svimmar av lycka. så lättroad är jag.

annars händer inte mycket. mentalt har jag börjat packa väskan inför julen hos Alexs föräldrar. mentalt har jag även ratat det mesta i min garderob. den dammiga, tomma plånboken hindrar planen att inhandla mer respektabla kläder. de får helt enkelt acceptera att jag kommer dyka upp i lustiga/ironiska/liteföravslöjande kläder. nedan ser ni även min nya julklänning som jag förfasat mig över i tidigare inlägg. kort och lovely.

ps notera gärna hur jag börjat förvara allt jag äger på golvet. det är rätt hippt om ni frågar mig.

vad som hände, hur det kom sig och vad det blev till slut

2010-12-04T22:33:00.004+01:00

så var det det där jag ville att ni skulle hålla tummarna för men som jag inte riktigt kunde skriva ned. jag var på en arbetsintervju i torsdags för ett jobb på Viasat. ni vet det svenska broadcasting-företaget som har sitt huvudkontor här i London. jag var så fruktansvärt nervös där mitt i snöyra och morgontröttma för det var min allra första intervju i England som rörde media och potentiellt skulle kunna vara det första trappsteget i en karriär jag så gärna vill sparka igång.

det snöade som sagt och det här landet är mest byggt för regn. således fastnade jag på en tunnelbanestation och frös smalbenen av mig samtidigt som klockan tickade förfärligt fort. när jag klev ut från min port så var jag ute i god tid men när jag landade i en skinnsoffa i huset av glas så var jag futtiga fyra minuter före avtalad tid.

i vilket fall som helst intervjuades jag för rollen som Content Coordinator och i varje fiber av min kropp kände jag att det här jobbet vill jag ha. det här jobbet kan jag klara. det här jobbet... kommer jag nog inte få eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet inom just det området.

tog på mig kappan, tackade för intervjun och satte mig på tunnelbanan till mitt grönsaksjobb. väl där hatade jag förklädet som aldrig förr och beskrev det för Laura som att någon viftat underbar choklad framför näsan på dig och så tvingas du gå hem och knapra på en morot. jag vill jobba inom media inte bland clementiner och kålrötter. efter tre timmar på jobbet ringde telefonen och mitt liv så som det var fanns inte längre.

den 13 december börjar jag på Viasat. de vill ha mig. och jag, jag vill så gärna ha dem. om en ynka liten vecka börjar jag som Content Coordinator för Viasat On Demand och det är lycka sammanfattad i en enda mening.

SJ AB blir bajs baklänges, dagens visdomsord

2010-11-30T17:06:00.005+01:00

sista dagen av semestern och jag hörde ett rykte om snö. drog på mig ryssmössa och vinterkappa för en promenad till postkontoret (lillasyster, pakt är på väg). snö måste ses när den kommer, det är en regel, och även om förra vintern fortfarande ger mig rysningar så älskar jag årstidsvändningar.

visst var det snö, om än ganska lite. jag fick flingor innanför kragen och i ögat så det kändes nästan som hemma. den största skillnaden är dock hur England reagerar inför allt som inte är regn. ringde banken och möttes av meddelandet att de potentiellt inte skulle kunna svara på grund av extrema väderförhållanden. det handlar alltså om sån snö som inte ens stannar kvar på marken när den landar.

jag vet att SJ gärna stressar om älgar och signalfel men i det här landet klarar man inte av blöta löv på rälsen eller snö som smälter. men jag är hellre här, alla dagar. underbara London.

för övrigt är min intervju flyttad så håll tummen på torsdag istället.

tisdagssång:

hej möjligheter, välkomna in.

2010-11-29T15:05:00.005+01:00

jag är förkyld som en idiot och således gnällig till tusen. stackars Malin är även hon hostig och snorig men bara jag kan vara hemma eftersom de lediga dagarna ännu inte är till ända. igår försökte vi döda bacillerna med adventsfirande.

när Sandra var här gav hon mig årets Blossa-glögg och en burk pepparkakor så det enda vi behövde fixa fram var en adventsljusstake. nu var som sagt funktionsdugligheten vad gäller oss två kraftigt nedsatt så det fick bli ett ljus i en ginflaska. Malin var mycket noga med att påpeka att flaskan minsann var blå och således inte helt utan svenska influenser. jag tyckte nog att det var lite långsökt men var lika nöjd för det.

vi bjöd så klart de vi bor med på ett glas glögg och även om de inte fattar konceptet adventsfirande så är alkohol en tydlig bro som alltid går att bygga mellan våra olika världar. trevligt var ordet. för övrigt är årets glöggsmak gudomlig.

sov lagom illa inatt och vaknade sur och svår. sen ringde mobilen och allt är plötsligt bättre. jag vill inte säga för mycket eftersom chanserna är minimala men på onsdag klockan 11 svensk tid så kanske ni alla kan hålla en tumme för mig. tack på förhand och allt sånt där.

jag har inga direkt fina bilder att lägga upp idag så det får bli några från helgen som jag knäppte med mobilen.

myser i soffan med Flash och Meme. Notera gärna hur överjävligt sur den ena parten är och hur söt han är ändå.

Meme går på råttjakt i skafferiet.

Ben och Flash hänger.

uppdatering från en annan stad

2010-11-23T20:49:00.003+01:00

finaste Sandra min har varit här under helgen. vi har druckit starbuckskaffe och alkohol i mängder. hon har shoppat loss på Abercrombie & Fitch och jag har hållt i en jeansskjorta jag inte har råd att köpa. så var det, nej, underbart var det. jag saknar mina vänner. inte så där hysteriskt mycket utan som en liten molande knut i magen som skvallrar om att tillvaron vore snäppet finare om alla ni jag älskar vore inom armslängds avstånd.

när jag vinkat hej då till Sandra drog jag på mig en klänning och gick över våta trottoarer hem till Honom. det har varit så mycket vänner hit och dit att inga kramar kunnat utdelas under fyra långa dagar. så jag koala-klängde mig fast vid honom och drack öl tills natten kom. sen sommarens horribla avstånd blir jag nervös av allting som är längre än en kilometer eller någon dag. ja men visst, så löjlig är jag. men han är den finaste jag vet.

har jag förresten sagt att jag har semester? så är det i alla fall. elva underbara dagar som spenderas på att leta jobb. riktigt jobb. ett sånt som involverar hjärnaktivitet och kreativitet. my favourite things.

vaggvisa för flyktbenägna

2010-11-14T21:17:00.000+01:00

och tröttma
så förfärligt mycket tröttma.

helgens utflykt till Tate Modern

2010-11-13T23:01:00.007+01:00

malin är fin hon

vi fattade inte varför folk stod och tittade på en enorm ryamatta...

...tills vi insåg att det egentligen rörde sig om miljoner solrosfrön av porslin.

monét är min nya förälskelse.

något som såg ut som bajs var underhållande i en minut ungefär.

picknickpaus på golvet.

roy lichtenstein.

sovjetpropaganda.

andy warhol.

påminnelse om andra världskrigets effekter.

dagen då jag kanske nästan dog av elchock

2010-11-12T22:04:00.004+01:00

två lediga dagar är snart alldeles väldigt över. på sätt och vis är det skönt att vara själv och slö när alla andra jobbar. men ibland är det fan inte alls roligt. som igår.

jag vandrade hem från Alex runt lunchtid med tanken att placera min platta röv i soffan och invänta hundarna som skulle komma och kramas vid tvåtiden. sagt och gjort, jag la mig tillrätta och lyssnade på tv-karaktärers röster som dränktes i det regn som slog mot fönsterrutorna. efter någon timme lämnar Alex över hundarna och jag trampar förvånat i en vattenpöl... i vardagsrummet.

det har läckt lite grann från taket för någon vecka sedan, ett par droppar här och där som med fördel kan samlas i närmsta kastrull. men det här var något helt annat. efter en stund insåg jag att vattnet rann i en ström från Ashs rum, under dörren och ut i vardagsrummet. när jag öppnade hans sovrumsdörr var det som att ta ett steg i en swimmingpool. mängden vatten var inte något man vanligtvis finner inomhus. en mindre sjö där skarvsladdar och uttag flöt runt som båtar.

jag ringde hyresvärden, inget svar, ringde Ash, inget svar, ringde alla jag kunde tänka på men vad hjälpte det när alla jobbar och de enda som är hemma är två hundar och jag. med ivrigt moppande och hjälpredor som mest skapade tassavtryck på sofforna så var vattnet upptorkat efter någon timme. inte alls så jag tänkt mig en ledig dag. vid närmare eftertanke är det rätt dumt att peta runt bland våta apparater. lite som att stoppa fingret i eluttaget.

för övrigt har inte takläggarna varit här än och det ska visst regna inatt. kulers.

helgen och sånt tjafs

2010-11-09T16:31:00.005+01:00

jag är så trött att golvet känns inbjudande att sova på. det här med att jobba skift är bra i teorin men jag är alldeles för slö för att ta vara på de där ledig timmarna som dyker upp ibland.

i alla fall.
under helgen har vi hunnit med att ha inflyttningsfest modell grande. det var lyckat och glatt men jag är väldigt uppenbart inte 18 längre (medelåldern på många närvarande flickor som mina lägenhetskamrater bjöd in). jag sitter inte i korridorer och hulkar över pojkar, skapar inte allianser med främlingar gentemot tidigare nämnda pojkar och kanske framförallt så skriiiiiker jag inte non-stop oavsett alkoholhalt. huah. lyckligtvis slapp jag sova hemma och när jag dagen efter travade in genom dörren så var nästan allt städat. jackpot.

under söndagen fick jag så äntligen min födelsedagspresent från Malin. jag har mest fattat ingenting eftersom människan vägrat avslöja något. det visade sig i vara en sån där fotosession där man blir sminkad tills alla anletsdrag är borta och får håret tuperat så det stannar i samma position halva veckan. vi hade galet kul när vi tittade oss i spegeln och två transvestiter tittade tillbaka. tydligen måste man se galen ut för att bli bra på kort. mitt favoritögonblick var dock när fotografen vrålade
"get in to the sluty toilet and arch your back".
höhöhö. jordens roligaste födelsedagspresent.

och här är resultatet.

Alex

2010-11-02T12:20:00.006+01:00

sex månader sen jag såg fram emot en kväll tillsammans med en gammal vän från Kina. 183 dagar sen jag gjorde mig i ordning för en Deadmau5-spelning. 4387 timmar sen jag kramade den där vännen, öppnade en öl och vandrade mot förfesten. det är sex månader sen jag steg in genom en dörr, lät ögonen scanna rummet och tänkte "oj, den där killen är för jävla snygg".

jag visste inte då att jag skulle säga älska idag. men sånt vet man kanske aldrig. han är den finaste jag vet.

tio minuter efter att den här bilden togs ändrades så mycket.

IKEA

2010-11-01T12:04:00.003+01:00

halloweenfest i lördag och bakfyllan från helvetet igår. trots detta satte vi oss i bilen och styrde våra svenska anleten mot IKEA. hej lingonsylt, hej billy bokhylla och hej alla andra möbler som halva Sverige äger. eftersom Ben var snäll att åka dit med oss så tog jag och Malin den snabba vägen genom butiken.

när vi tre timmar efter första steget packade in allt i bilen så var människan gråtfärdig. han kunde inte för sitt liv förstå vårt behov av att kolla på alla saker, klappa, fundera och få ett smått hysteriska anfall vid ljusavdelningen, bara för att det är så förbannat kul att köpa hem fina saker. vi var nöjda efter utflykten men jag betvivlar att Ben någonsin åker dit igen. kraken.

vi struntade i att inhandla blom-mössan och slog till på lingonsylt och julmust istället.

bilder från min födelsedag...

2010-10-28T19:56:00.004+02:00

...skamlöst snodda från facebook

Ben (som jag bor med), Malin och Grace vid middagen.

jag provade ostron...

...och tyckte att det smakade som om någon spytt på havsbotten.

här någonstans spottade jag ut allt i servetten.

finaste Benedict och jag.

här någonstans slutade kvällen.

näven i kexen

2010-10-28T19:23:00.003+02:00

löning imorgon och tur är väl det för bankomaten vill inte längre spotta ut några pengar. vi ska ta bilen till IKEA på söndag och köpa sånt som man behöver när golven är kalla och väggarna kala. inte för att jag kommer ha råd med så mycket mer än ljus, men det gör ingenting alls.

på jobbet är det kaos eftersom affären är nyöppnad och vi tydligen inte säljer så mycket som vi behöver. jag stänger mest öronen och jobbar vidare för vad rör det väl mig när jag hittat mitt mediajobb. någon jag försöker undvika är slaktaren som slår sin fru vid nödutgången. han är hemskt trevlig mot mig efter att jag råkade ramla in i kaoset och den vänligheten skrämmer mig nästan mest av allt.

igår var det storbråk mellan honom och store managern om uppsägningar och huruvida han skulle säga upp sig eller ej. tydligen ska det vara uppklarat nu men jag ställer mig mycket tveksam. satt på bakgården och åt en före-frukosten-macka när de båda slaktarna kom ut för cigarettpaus. på bakgården fanns också en trall full med varor som beställts till affären. arga slaktaren spenderade ett par minuter med att köra näven genom alla kartonger vars etiketter löd kakor, chips eller kex.

nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra... berätta eller inte berätta för chefen. åh! jag orkar inte. vi lyssnar på den här låten istället

det stora kråkmordet och lervällingen

2010-10-27T18:08:00.003+02:00

jobbade mellan 06.00 och 14.00 igår, rätt glad över att få vara inomhus eftersom regnet rev sönder himlen. när det var dags att gå hem längtade jag mig halvt galen efter en filt och trehundra tv-kanalers oändliga utbud. men så ringer Alex och är smått hysterisk eftersom han råkat boka in alldeles för många hundar och omöjligt kunde ta alla utan att de skulle börja bråka.

eftersom jag är snäll, typ, så slutade min eftermiddag i en lerig park tillsammans med tre hyperaktiva hundar som bara slutar slåss om man kastar leriga pinnar. jag hade lera och regn från hårfästet ner till mina bara fötter (nämnde jag att jag tidigare under dagen råkat slänga mina strumpor i den vattenhink som Alex har vid sängen, och således var strumplös i kylan) och var väl så där lagom trött på att halka omkring.

mitt i bråka-kastapinne-bråka-skäll-gnäll-pinne så lyckas hundarna även mörda en kråka. för att hindra dem från att slita den i stycken tvingades jag plocka upp den med händerna och slänga ut den på gatan. jag skrek, hundarna överlyckliga och människor på gatan tycktes minst sagt roade över den skitiga tjejen med en kråka i näven. sen spydde jag nästan.

ja, så såg min tisdagseftermiddag ut. den där pojkvännen jag har var minst sagt skyldig mig den efterföljande middagen med tapas och mojitos. i slutändan: så värt leran.

för övrigt, idag åt en av ovannämnda hundar upp mitt minneskort till systemkameran. jag är inte så värst glad eftersom alla osparade sommarbilder fanns på det kortet och nu finns de som mest bara i tanken och mellan en beagles tänder.

jag blir aldrig samma från och med du

2010-10-23T18:55:00.005+02:00

det regnar här, men inte i sådana mängder som folk alltid pratar om. i och för sig är det mycket här som inte riktigt stämmer överens med den allmänna uppfattningen.

i alla fall, regnet öste ned imorse när jag gick till jobbet så där lagom tidigt det vill säga kvart i sex. som ni vet är morgnar det värsta jag vet och regn i kombination med mörk mörk timme är horribelt. väl framme vid jobbet är det skriande tydligt att när mitt schema säger 6 på lördagar så menar det egentligen 7. något jag kanske borde lärt mig sen förra gången jag stod och frös röven av mig en timme innan managern kom och öppnade. men så var alltså inte fallet. som tur är bor Alex hundra meter från mitt jobb så kvart över sex kröp jag ned i en varm säng med en kramig pojkvän, en enögd hund och en envis terrier. det låter som en titel på en dålig amerikansk komedi, men icke.

för att radera morgonens misslyckande dricker jag nu vin och väntar på att ovannämnda pojk ska ringa så vi kan gå på bio. eller ja, jag blir förvånad om vi faktiskt lyckas komma iväg till bion för allt som oftast tycks vi hamna i något slags träsk av lathet.

älskade vänner och familj, jag saknar er alla. så: skål!

det skulle vara en puss där på sluttampen, men den misslyckades rätt rejält och jag älskar mitt vin just nu så jag har inte tid att ta en ny bild. excuses excuses.

degboll

2010-10-22T22:00:00.002+02:00

min flatmate Ben har matat mig med doughballs och vitlökssås. det kanske finns en anledning till att byxorna inte passade imorse. äh, vem fan bryr sig om sanningen ska fram. hej fetma, det var så värt det.

det finns inget spring i mina ben...

2010-10-22T17:28:00.002+02:00

...men gott om luft i lungorna.

dagarna snubblar över varandra och rätt som det är så har vi varit här i nästan två månader. jag borde börja söka jobb som har med min utbildning att göra men just exakt nu så är det inte en prioritet. jag har precis landat med båda fötterna i vardagen efter veckor av planering och stress. för en gångs skull vill jag bara vandra i sakta mak över lövbeströdda gator. springet i benen kan vänta, jag har så mycket tid att undvara.

på jobbet verkar varenda uttråkad sate prata om julen och eftersom hälften av oss som jobbar där är "utlänningar" så är flygbiljetter ett hett ämne. jag har ingen bokat och heller ingen inplanerad. julen ska firas i Yorkshire med finaste min, ett faktum som skrämmer mig stum. att träffa familj. jävlar. jag är bättre på att vingla mellan barer än vad jag är på att välja rätt gaffel och formulera artiga kommentarer. det låter som att jag klagar men om sanningen ska fram så är det mest glädje över att få tillbringa tid tillsammans. det är lullulligt och gulligull, förlåt, mest hela tiden när jag skriver och det får det nog bli bättring på. romantiska eskapader kan vi ju läsa i närmaste Harlequin-bok.

annars har jag inte mycket nytt att knappa ned. om dagarna sorterar jag bort rutten frukt och om nätterna dricker jag mig varm. just nu tittar jag på mitt nya favoritprogram alá white trash, Dog the bounty hunter, där världens längsta hockeyfrilla är i centrum. jag gillar't, som Emma skulle säga.

hola!

2010-10-14T18:17:00.004+02:00

lite mer än en månad har passerat sedan det där ryanair-planet och de där förbannat tunga resväskorna. för att inte tala om regnet som kröp över huden och hur en hel sommars längtan äntligen var över.

den första veckan ägnades helhjärtat åt CVn och efter mycket om och men sitter både Malin och jag på varsitt jobb. jobb som i och för sig har mycket lite med vår utbildning att göra men som på alla vis rör förmågan att kunna betala hyran. efter en horribel dag provjobbandes i en klädbutik vid Oxford street, där min enda uppgift var att korrigera klädhängare i nio timmar, drack jag mig själv under bordet och hittade till slut till Union Market. tänk saluhallsinspirerad butik som satsar helhjärtat på närproducerad mat. där spenderar jag 40 timmar i veckan och värre än så här kunde jag ha det. jobbarkompisarna är härliga, lönen okej och tiderna överkomliga.

sen var det kruxet med boendet som gav magvärk och kallsvettningar. vi har bråkat med estate agents, inspekterat heltäckningsmattor och försökt få pengarna att räcka till alldeles för mycket. stackars Malin tvingades spendera tre veckor på en soffa/golvet och fick nog nästan ett smärre sammanbrott. så landade vi slutligen på 2a Byam Street i Sands End tillsammans med tre engelska killar som kanske måste tilldelas etiketten "världens bästa". vi bor i en gammal fabrik som byggts om till lägenheter. högt i tak med stålbjälkar som går kors och tvärs genom rummen och loft att sova på. det sistnämnda kommer utan tvekan bli min död ty jag är oförmögen att klättra upp och ned för stegen. vi har en medalj redo för den som är först med en missriktad fyllefot.

det kommer bilder någon dag, jag lovar, och en mer frekvent uppdatering. men inte idag... för om en timme kommer nya och gamla vänner för att skåla att jag fyller 24 år. och den där mannen jag älskar, han är här han också.

vackra vänner jag saknar er, men jag är lycklig här.

nystart

2010-09-04T18:58:00.003+02:00

den här bloggen har varit så många olika saker. ett kreativt kaos, en uppdaterande reseskildring, en klagomur, en skrattsamling, en ordbajsare... och nu är det dags igen att svida om. det här är ingen reseblogg, det är en plats där meningar får snurra runt min nya hemstad: London.

måndagen den 6 september tar jag och Malin fram enkelbiljetterna och vinkar hej då till hemlandet. ni får följa med, om ni inte tar med er för mycket bagage.

om jobben

2010-08-05T10:33:00.005+02:00

tröttman i kroppen för med sig en hållning som den lilla krumma tjockisen i Notre dam (eller hur det nu stavas) och tankarna rör mest bara saker som "när kan jag vila" och "hur länge får jag sova på lördag om jag struntar i att tvätta fötterna?". nu behöver inte alla vänner få psykbryt över mina unkna två för jag tvättar fan fötterna jämt! lyssna aldrig på Dixie hon är en uppviglare.

i alla fall, över till någonting aningens mer intressant. nästa vecka slutar jag mitt sommarvik på Sveriges Radio och det är tre veckor mellan den dagen och då jag har en enkelbiljett till London i handen. min ömma far muttrade om att jag borde söka soc.bidrag och gömma alla ihopsparade pengar. nu är jag av den hariga sorten som får hjärtflimmer av brott mot rödgubbe (skämskudden på den) så det blev jobbsökande istället.

ett par timmars mailande fram och tillbaka resulterade i ett fyra dagars jobb på en mässa i Älvsjö. följande samtal utspelade sig över telefon:

- kan du komma på intervju imorgon?

- nej jag jobbar.

- ooookej, men eh ser du ut som på kortet?

- ja jo det gör jag ju.

- okej men då börjar du 28 augusti.

viva la fucking photoshop.
jag tror han anställde mig för att jag åberopade servicerfarenhet från McDonald's... typ. i dagsläget orkar jag inte rynka på näsan åt det här utan tänker bara på de extra pengarna som kommer hjälpa när nya tillvaron ska byggas upp.

kissie

2010-08-04T12:06:00.001+02:00

en paus på jobbet föranledde att jag tjuvkikade på mitt favorithatobjekt. det är väl kanske ingen jättechock att photoshop används friskt men jag hade rätt kul när jag satte ihop bilderna.

10:51 nästan lunch

2010-08-04T10:51:00.004+02:00

en och en halv vecka kvar på Sveriges Radio sen tar jag ett kliv ut i någon slags arbetslöshet. i alla fall ett par veckor till dess att jag kammat hem något slitsamt barjobb för att betala hyran. Londonhyran, som jag längtar. visst vill jag snurra mig in i medievärlden och göra det jag faktiskt är utbildad till men jag inser att det kommer ta tid. till dess kan jag plocka glas och gå ut med hundar bara för att få vara i en stad som även under de gråaste dagar är bättre än här.

just idag sitter jag på redaktionen och försöker att inte skratta varje gång jag säger Dvärgstinksot... men det är nästan en omöjlighet. inslagen kommer sändas utan fniss, ett löfte på det.

äter piggelin trots att det inte är värst gott och klappar mig på rund sommarmage. långt borta är åren då det spelade någon roll om byxlinningen stramade. och det är så skönt att inte vara 17 längre, det är så skönt att kunna sätta ramar runt dåliga dagar istället för att flyta ut i kanterna och nå en slags oändlighet mellan dagboksblad och sköra sångröster.

hej hej glad tjej

2010-08-02T20:31:00.002+02:00

mina fina nu får jag nog ta och sluta sitta på min platta röv och ta tag i bloggen. det har hänt mycket sen sist men mer ska komma, lovar, och det får ni ta del av... hur mycket ni vill faktiskt. det är onekligen så att jag ibland saknar spärrar och därför oftast säger precis det som snurrar i huvudet.

sen rosétisdagen för en halv livstid sedan har jag jobbat jobbat jobbat på en mycket tom lokalredaktion. jag har tillbringat 48 mycket korta timmar i London bara för att få hålla en hand och vara så där kär som jag faktiskt är. sen har älskade vännen Emma gift sig och vi har gråtit konstant under tolv timmar bara för att det är fint när det är helt rätt.

det var nog de stora punkterna att tala om. detaljerna i vardagen kan vi väl ta när de slirar in och skriker "tjena för helvete!". de gör sig bättre så, live och allt.

bottoms up

2010-06-29T18:05:00.002+02:00

för övrigt dricker jag ett glas rosé och röker på balkongen eftersom tisdagen och jag inte riktigt kommit överens.

om sånt jag inte vet

2010-06-29T17:47:00.003+02:00

drömmarna är elaka mot mig och jag vaknar varje morgon långt innan väckarklockan gäspat "god morgon". trots att allt är bra och fint och mjukt och ömt och intesåhimlajobbigthelatiden så är mitt kaos ständigt närvarande. jag kan liksom bara inte hantera stiltje, jobbar lättare mot hårda kanter och fulnätter. hatar mig själv lite mer varje gång jag hittar på omständigheter som inte existerar och skriver ned försvar till bråk som bara lever i huvudet.

kanske är det avståndet som slåss om nätterna och alla dessa minnen om dem som alltid gick. oavsett vilket tycks jag spendera dagarna med biljettpriser och nedräkningar i tankarna. jag vill ju vara där han är.

kom nu

2010-06-27T18:39:00.002+02:00

sitter med rädda bubblor i magen eftersom morgondagen är första dagen på jobbet. och även om jag vet att jag kan, kanske till och med så att jag är jävligt bra, så var det ett år sen sist och bubblorna är där.

mest av allt vill jag bara att Vackrast i världen ska komma och hämta mig så vi kan lämna det här landet bakom oss. bygga upp något fint i ett höstigt London med varma halsdukar, mjuka kramar, skrattvatten i näsan, små hemligheter i hjärtat och allt det där andra som jag saknar så mycket. sommaren är så välkommen så men den är inte mycket värd om jag ska vandra runt med ensamskorna på.

black bird

2010-06-14T20:33:00.002+02:00

lyssnar på Cat Stevens och försöker jaga bort känslan som alltid infinner sig när ledsna ord och melankoliska röster möter trumhinnorna. nedstämdheten är min trygga vagga och jag är så fruktansvärt trött på att alltid vända mig dit. som om jag lärde mig ett nytt språk repeterar jag samma ord om och om igen.

jag mår ju bra.
jag mår ju bra.
jag mår ju bra.
så sluta nu.

det får ta lång tid om det krävs men jag ska kunna lyssna på alla vackra sånger utan att röka ledsna cigaretter på balkongen. jag är ingen peppig schlager-tjej, jag är popindiesingersongwriteråhvadvärldengörontibland. och fan ta mig att glädjen inte ska få förstöra det. eller om det var tvärtom.

Alexandra - journalist

2010-06-13T22:11:00.002+02:00

jag är en periodare i allt jag gör, så även med älskade lilla bloggen min. vet inte hur många inlägg som kommer ramla ur mig denna gång och skriver inga löften i sten. sen vi senast hördes har jag dragit på mig examensklänningen och tagit en fil. kand i journalistik och medieproduktion. jag har fått skavsår av höga vackra skor, jag har kramat vännerna men inte sagt hej då, jag har snyltat husrum och mat, jag har åkt bil och jag har landat i Nyköping. här är det tänkt att jag ska stanna tills augusti skrider förbi och en one way ticket inhandlas till London, hemma.

för jag tog det beslutet till sist att åka tillbaka dit där leendet aldrig riktigt ville ramla av och hjärtat vill vara. inte vet jag hur lång tid det gäller, om ett "för alltid" står skrivet i passet, men jag vet att ett år har satts som minimum bara för att latheten i mig ska stävjas och inte få mig att åka tillbaka till trygg och tråkig vardag. dagarna som är i detta nu spenderas mest görandes ingenting. efter midsommar börjar sommarvikariatet på SR Sörmland och innan dess ska jag ha hunnit andas. sen vi sågs senast är det hit jag kommit i livet.

och på torsdag landar han som är vackrast i världen. han som vill hålla om trots trasighet och vassa flyktförsök. han som aldrig låter mig somna utan fina ord att hålla i handen. vackrast i världen.

guess who's in town

2010-06-01T10:16:00.005+02:00

jag har packat mina väskor. suttit på ett tåg. gråtit på en flygplats. skakat genom luften. landat på en annan flygplats. tagit en buss. kramat vännerna i Kalmar. jag är tillbaka med andra ord.

ikväll ska vi ha examensmiddag och fina kläder, rusbrus och kanske att någon håller ett tal. i vilket fall som helst lägger jag all min energi på att spara de här dagarna i hjärtat till en tid som inte är lika ljus som denna.

på fredag är tre års studier över och jag kan lägga till ordet journalist hur obeskrivligt konstigt är inte det.. när man tänker efter.

välkomstkomittén vet att jag hatar det där smeknamnet

beachparty

bright shining lights

2010-05-21T18:43:00.004+02:00

musikalen var underbar och natten var varm när vi strosade därifrån. neonupplyst himmel och skratt från uteserveringar fick mig att tänka "hur kan jag lämna detta". det finns så många gator jag inte sett, så många upplevelser som väntar och just i denna stund kan ingen annan tanke mäta sig med denna.

en ledig fredag med skinande sol har gjort min hud rödflammig och kanske kanske kanske brun om några dagar. jag vandrade bort till Brick Lane och köpte den där examensklänningen som jag suktat efter men avskrivit som för dyr. den var fortfarande lika många pund som för två veckor sedan men jag håller för ögonen och låtsas att så inte är fallet. nu sitter jag här bakom fördragna gardiner med brinnande skinn och väntar på att Nicole ska landa. det kommer bli en bra helg det känner jag i hela kroppen. kanske att den även innefattar kall öl i varm park... det tror jag nog.

och som en ack så viktig parentes: grattis på födelsedagen älskade pappa.

Chicago

2010-05-19T17:18:00.001+02:00

ikväll blir jag utbjuden på denna... mitt liv är inte så trist ändå
.

by the canal

2010-05-19T16:57:00.007+02:00

jag skulle sitta och dingla med benen från kanten om det inte vore för att vattnet ser ut att tillhöra en sådan där jordens undergång-film.

i'm back to play

2010-05-18T22:37:00.004+02:00

jag har varken tappat lusten eller orken att blogga mig genom vardagen men det har kommit saker emellan. kanske framförallt så har det kommit pojkar emellan. och restaurangbesök. och klubbar. och musikaler. och känslor som inte vill sig riktigt. med andra ord är allting som vanligt men en aningens mer intensivt.

jag har i alla fall sen vi hördes sist lärt mig dricka bloody marys, jag har vinglat in på jobbigt snobbiga Bungalow 8 och jag har åkt en cykeltaxi i rusningstrafik. inget av ovanstående är något jag tänkt mig göra igen. då det bara återstår knappa två veckor av min tid i älskade rusbrusiga London så försöker jag att samla minnen att ta fram när Nyköping går mig på nerverna. och tro mig när jag säger att det kommer den där staden göra. jag har förvisso ingen superkamera att dra fram när något vackert dyker upp men min vanliga kamera duger fint när det kommer till minnesbiten.

sedan sist har även finaste Malin varit och hälsat på och Nickan är i antågande... det vill säga om inte askmolnet lägger ett svart krokben för flygplanet. när jag har dem här, mina fina, inser jag att även om London får mig att må bra så vill jag leva med vännerna nära. det finns ju en plan som säger att om inget jobb har dykt upp när september säger hej, ja då tar jag och Malin våra väskor och åker dit där Pete Doherty-kopiorna är många.

hur helgen var och det som komma skall

2010-05-05T14:31:00.002+02:00

vädret har inte riktigt återhämtat sig från helgens skyfall så jag sitter och kastar bönande blickar mot himlen. imorgon kommer älskade Malin hit och hälsar på, eftersom de flesta av våra planer involverar öl i parker så är inte det grå acceptabelt. nej, här har jag lovat värme och vårskor.

i helgen låg jag mest på sängen och surade över bristen på Valborgsfirande. jag saknade mina vänner och tyckte väl att inget var särskilt kul längre. men så kom söndagen med tillhörande Deadmau5-spelning ute i Brixton och allt blev med en gång så bra som det egentligen är att vara här. jag mötte upp Ben, köpte öl, funderade över hur lång tid tre år kan vara när man aldrig ses, rökte cigaretter inomhus och mötte upp hans vänner. ett smutsigt hus utan dess like var platsen för förfesten med fimpar i det mesta som kunde liknas vid askkopp och en katt som hoppade över utspillt vin.

någon trodde att jag var från Ryssland och en annan hade förfäder som kanske hade varit vikingar. hur det nu skulle röra mig är ett mysterium men de var roliga att spendera en söndagskväll med. undernärd pojk tvingade mig att måla mitt eget porträtt på hans sovrumsvägg innan vi tog taxi till spelningen. en spelning som var varm och bra på alla vis. jag somnade trött och nöjd i en gästsäng och glömde nästan bort den långa tunnelbaneresan hem i gårdagens kläder som väntade mig.

så idag är jag återigen ledig. ikväll ska undernärd pojk som delar mitt namn ta mig på restaurang och det är så klart pirr som samsas med frukosten i magen. jag lägger fokus på klädproblemet och försöker att inte tänka på allt det andra runt omkring. ungefär som när jag skulle flytta till Kina och ägnade tre månader åt att skriva påminnelselappar om att inte glömma tandborsten. inte för att detta är lika omvälvande, men ni kanske förstår principen.

hej hej hallå

2010-05-04T14:20:00.000+02:00

jag har haft en underbar helg med gamla och nya vänner. får berätta mer sen för jag måste halta mig till praktiken nu. det bor en bisarrt stor blåsa under foten, därav det tillfälliga handikappet.

och teaser till senare: imorgon ska jag gå på restaurang och se på film med undernärd pojk. glädjen i det.

what i'm asking is; do you have a thing to keep out all the sadness?

2010-04-30T23:39:00.000+02:00

jag har sett Where the wild things are och tyckte inte om den. pojkar är rätt dumma, i alla åldrar.

Svalsta

2010-04-30T14:16:00.005+02:00

jag hör att det är valborg men jag ser inga eldar som brinner. det finns inte valborg där jag bor och ingen verkar ha tagit ledigt från jobbet för att sitta i en park och frysa om fötterna. jag ligger på sängen och vänder den snoriga näsan mot grå himmel, tänker att det nästan alltid är dåligt väder denna dag men att färgglada flaskor och varma vänner brukar täcka det grå.

i den där hålan jag växte upp går gubbarna nu i kohagen och hummar om blåst och regn, eller kanske är det torka. de sparkar på pinnarna, byter snus och funderar på om det inte ska ställas in ändå. någon har tryckt upp sånghäften och en annan har köpt in 300 lotter som kan ge kaffevinst om man har tur. alla har de stora gröna gummistövlar som egentligen är rätt fula men var billiga på ÖoB och håller för alltid.

så blir det kväll och barnfamiljerna släpar vagnar över stenar och gräs för att köpa billig korv och skrika "inte så nära elden" när vårvisor ljuder högt genom natten och bävernylonsbarn springer varva efter varv runt brasan. bakom första trädraden står hormonstinna nästanvuxna med vingel i knäna och cigaretter i innerfickorna. de kommer bara hit för att ingenting annat händer, men mest ändå för att titta på varandra så som bara en grupp av nästanvuxna kan stirra under de år när ingen riktigt vågar prata på riktigt. det är egentligen rätt mysigt men ingen har tillåtelse att tycka det högt. istället spottar de i kors och försöker glömma att kläderna är för tunna för en aprilkväll i Sörmland.

när brasan tänds är det någon som försöker sticka in en pinne med marshmallows, som i filmerna, men bränner jackärmen svart fortare än kvickt. en av de där gubbarna i stora gummistövlar som tycker om att sparka pinnar muttrar något om dagens unga och har alldeles glömt den där skogsbranden som kanske möjligtvis var hans fel för 50 år sen.

på vägen hem har alla koskit under skorna och askdoft i kläderna. ingen tyckte brasan var lika stor i år och alla är överrens om att det är hemskt långt att gå för att lyssna på Frälsningsarmén och äta tiokronors-korv. någon har vunnit på de där kaffelotterna och med största sannolikhet är det en sjuåring som bara ville ha en fotboll eller ett hopprep och inte en vinst som pappa blir glad för. en nästanvuxen kräks bakom en lada och får tio tuggummin instoppat i munnen som skydd mot de definitivtvuxna som kan utfärda straff och förbud. arm i arm vinglar de till skolgården för att ta tillvara på de timmar som är kvar innan hemgångstiden. kanske att någon kommer att få hångla, men troligtvis inte.

you know i'm no good

2010-04-29T20:42:00.005+02:00

okej så det fungerade inte att köra cancer-looken utan jag fick glatt stanna och skriva mail efter mail till potentiella DJs. nu hoppetihoppdansar jag till Amy Winehouse i en kombination av helgglädje och feberyra.

"I cheated myself
Like I knew I would
I told you I was trouble
You know that I'm no good"

det skulle kunna vara ett ledmotiv skrivet för mig. jag har funderat mycket på det där de senaste dagarna, om att vara lite knepig och väldigt mycket singel. hur det faktum att jag sällan döljer smutsen kanske skrämmer bort sånt som kan vara fint. jag blev rädd att det krävdes förändring och attitydputsning med den breda penseln. det fanns till och med en mindre matematisk uträkning som granskades gång på gång.

det tog ett par dagar att stampa foten i backen och komma ihåg att jag kanske inte vill vifta på ögonfransarna och le sockersött åt skämt som inte är roliga. jag kanske inte känner för att fläta håret och gå skogspromenader för kindernas skull eller dricka vin i måttliga mängder för att inte ge fel intryck. nej det där med fel intryck kanske är mitt uttryck, det som är jag på riktigt. varför ska jag då bry mig om att en 17 årig pojke med långa armar en gång sa att han aldrig skulle ta hem mig till mamma. sex år senare inser jag att JAG kanske inte vill träffa HANS mamma.

jag har haft så roligt, samlat historier på hög och skrattat hysteriskt tillsammans med vänner när efterskalven kom och trasslet var ett faktum. känner ni för det så knäpp upp översta knappen och häng med, det är åtminstone 60 år av fulkul kvar.

ibland tar jag av mig kjolen och går runt på gatorna som en vanlig sumo.

en plan

2010-04-29T14:01:00.002+02:00

förkylningen håller i sig men jag måste ändå släpa mig till praktiken. lite av mitt eget fel eftersom jag var "sjuk" när det vankades kaffe på en bänk med engelsman. ett givet val just då men idag när jag knappt kan dra en tröja över huvudet känns det lite skevt i prioriteringarna.

min plan är att se så där dödssjukt tapper ut som folk på tv när de pratar om cancer. glansiga ögon och trött leende men ord som lovar att det inte är någon fara. då kanske de låter mig gå hem. hoppas.

men vad är det här!

2010-04-28T16:41:00.001+02:00

jag får fina mail från vänner där hemma och blir tårögd av saknad. det måste vara bacillerna som gör mig mjuk i kanterna.

men ändå
saknad.

Deadmau5 och ännu en reunion

2010-04-28T15:57:00.006+02:00

Benedict ringde igår kväll och lovade en söndag som kommer slå det mesta. vi har gratisbiljetter till Deadmau5 som för första gången ska visa upp sitt nya LED-mushuvud. ni läste rätt, ett lysande huvud i musskepnad. nu är det väl kanske mest själva spelningen som lockar men det är ändå kul att påpeka att ett huvud kommer göra premiär. Benedict har jag inte sett sen Kina så en heldag ute i Fulham med öl och grillat är planerat innan vi på vingliga ben tar oss ut till O2-arenan. eftersom jag är allmänt inkompetent när det kommer till att ta mig hem mitt i natten så finns det en soffa med mitt namn på. bättre planer än så kan man väl inte ha för en söndag?

ljuvliga bankholiday weekend, till dess ska jag nog hunnit snyta klart näsan.

JenniAnn och Benedict under vår utbildningsmånad i Peking. en gammal klassiker i det lilla. vi hade trekronorsöl, inga fungerande element och en enorm önskan att dricka. när vi sen blev utpositionerade runt om i landet så var bilder likt denna minnen som fanns kvar.

med fönstret öppet är det nästan som en havsbris i rummet

2010-04-28T14:42:00.002+02:00

ledig dag och jag är sjuk som en gnu. ligger i sängen under bajsbrunt täcke och tycker så synd om mig själv att hälften vore nog. jag som hade planerat ensampicknick i Victoria Park idag får nöja mig med téfest i sängen. det senaste året har jag lagt mig till med vanan att längta hem till Nyköping och havet så fort bacillerna bankar på. mammas sommarstuga på ön med de sjungande träden och pappas hund och de långa promenaderna till hamnen. jag vet inte riktigt varför för gudarna ska veta att om jag vore hemma och sjuk inte fan skulle jag ge mig på långpromenader.

på en nedskiten balkong

2010-04-26T20:32:00.003+02:00

det är måndag, något som denna vecka stavas rosé på balkongen tillsammans med Deliana som bor i lägenheten. vi har i vanlig ordning vänt oss till favoritämnet "män och människor som stör oss". än så länge har överentusiastiska, folk som prackar på dig sin livsstil, huliganer, ambitionslösa och postorderbrudar betats av. hon är rolig att prata sönder ett par timmar med eftersom hennes bitterhet och allmänna irritation till och med överstiger min egen.

nu lagar hennes pojkvän, tillika lägenhetskamrat nummer två, lamm och jag är välkommen till bords. min mage är mycket lycklig över detta eftersom mina bristande talanger i köket mest åstadkommer havregrynsgröt.

jag har till och med nästan glömt bort att jag måste skriva ännu en praktikrapport. nästan. eftersom jag inte har några bilder får ni njuta av denna låt istället:

monday fun

2010-04-26T18:24:00.003+02:00

jag har precis vandrat bort till banken och betalat hyran och alla räkningar. svenska OCH engelska. detta föranledde akut hittepå-illamående så jag tröstar mig själv med avsnitt efter avsnitt av Never mind the buzzcocks.

kandidat

2010-04-25T18:48:00.006+02:00

mina vackra systrar.

om lite mer än en månad tar jag examen från universitetet. svindlande tanke att tre års arbete och upptåg är över med en kort ceremoni och ett futtigt diplom. på många vis känns det ändå så stort att jag har svårt att greppa det men det är inte samma uppståndelse som runt en student. jag vet inte om folk brukar ha examensfester och om firande är ett måste. men jag vet att båda mina familjer kommer. systrar som föräldrar och bonusar. jag har aldrig bett dem komma, men de gör det ändå. underbara älskade ni.

it's times like these i'll remember when i'm old and ugly

2010-04-25T16:39:00.009+02:00

Alex den andra damp ned i London i torsdags tillsammans med Cissi. detta föranledde självfallet shopping under fredagen och utgång i klassisk all in-stil. eftersom jag är här själv så har det inte blivit mycket dricka de senaste veckorna. inget alls. man skulle kunna tro att detta fick mig att ta det lugnt. det skulle man kunna, men då har man nog aldrig träffat mig.

vi hoppade mellan barer och klubbar i Soho. sprang mellan källarlokaler och röda sammetsband. dansade lite men skrattade mest. drack öl och gratisshots så fort handen kändes tom och huvudet stabilt. till slut hamnade vi på en fullpackad barklubbhybrid där du kunde välja fritt mellan alla män som gav epitetet "hårig" ett nytt ansikte. alla inom en mils radie vars namn slutade på o var där, Marco, Paolo, Nico, Baloo och självfallet ett gediget utbud av alla gingers that got no souls. när klockan visade stängning hade man kunnat ställa sig vid en hållplats, ta nattbussen hem till sängen och somna med trötta fötter. eller så hade man kunnat följa med två meter bartender bara för att det är så förbannat kul att vara ung och dum. vi låter det vara osagt vilket val jag gjorde.

nu är det väl ändå dags för en bildkavalkad från helgens spektakel:

shopping på Oxford street där Top Shop lovade rea och vårsolen krävde nya skor.

fylle-Alex gör sig själv en tjänst och tar kort på garderobsbrickorna. av samma anledning låg det en tydlig beskrivning i jackfickan på hur jag skulle ta mig hem.

en man ville vara med på ett kort för att se hur full han såg ut. sen ville han en massa andra saker också men det var bara kortet han fick igenom.

Alex den andra hittade en riddare. det ger fortfarande magknipsskrattattacker.

it's the sound of the police

2010-04-24T20:08:00.005+02:00

på bottenvåningen i min huslänga finns det fyra affärer som säljer cigaretter, alkohol och godis. det finns även en Willam Hill där du kan satsa pengar på allt och ingenting bara för att förlora det mesta. eftersom det även finns en parkliknande konstellation av bänkar så är det det uppenbara tillhållet för alla som gillar att börja sin dag med ett par tre öl.

här hänger bland annat träningsoverallgänget, de som gillar kedjor runt halsen och gympaskor av kritvit karaktär. eftersom mitt fönster vetter mot denna gata och ljudisoleringen inte är den bästa, eller snarare obefintlig, så kan jag likt en tant bakom gardinerna följa det dagliga dramat. idag har det bråkats och slagits för fulla muggar när mannen i den babyblå overallen blev ovän med gula t-shirten. det har skrikits och förhandlats, puttats och dunkats i ryggar hos de allierade. babyblå är en man med temperament och att följa honom från fönstret är bättre än Tre Kronor, när det begav sig.

"I'm a big fucking man and not a fucking ten year old!"

babyblå är tillsammans med rödrandiga som förra veckan fällde många tårar över förlorade pengar utanför William Hill. självfallet även då ackompanjerad av babyblås högljudda skrik. i magen på rödrandiga simmar en baby i vad som måste vara en pool av öl. i alla fall med tanke på att jag ser dem varje dag och aldrig aldrig utan en öppnad ölburk i närheten.

genom mitt fönster stirrar jag som sagt på dem när orosvågorna rullar fram utefter gatan men jag kan ändå inte greppa att de finns på riktigt. att de inte bara är fantasifoster ur någons mest kreativa manuskript. dramat som är Cambridge Heath Road är inte den verklighet jag lever i.

åh, jag måste sluta. polisen kom precis.

make my heart a better place

2010-04-24T16:13:00.000+02:00

det är inte så att vänstertrafiken till slut gjort mig till ett offer. snarare beror min frånvaro på finbesök från Sverige.

och ja, just nu är jag bakis och jag har ätit min vikt i hamburgare.
med andra ord: jag återkommer.

gårdagens konstigaste mail:

2010-04-21T22:42:00.002+02:00

22.39 2010-04-20 skrev Blekingeboy:
Hej sötnos! :)
Läget? Vad e du för en tjej? Vad gör du om dagarna?
Behöver du en snygg och vältränad älskare? *ler* ;p
Ha det fint!
kramkram

mitt svar:
om jag behövde det skulle jag då fan inte leta i Blekinge.

gårdagens dejt-tjatande

2010-04-21T19:21:00.000+02:00

g - vill du följa med på en konsert?
a - nej jag har inte tid.
g - säkert? det finns en swimmingpool om det kan få dig att ändra dig.
a - nej.

i don't know where i'm going but i sure know where i've been

2010-04-21T19:03:00.004+02:00

känns som att vädret är ämne nummer ett i denna blogg just nu. vilken deprimerande insikt. jag är väl ändå roligare än så? eftersom jag idag spenderat fyra timmar åt att läsa hundratals mail och registrera kontaktuppgifer och det inte heller känns som ett roligt ämne så lämnar vi det. imorgon, om askan tillåter, kommer Alex den andra att flyga till London och med detta lovas en sjuhelvetes utgång under helgen. jag återkommer med bättre historier. kanske om pojkar men framförallt om alkohol. jag har varit så förbannat nykter de senaste veckorna.

till dess, sommarhälsningar till er i norr:

we're the ones building walls

2010-04-20T20:14:00.003+02:00

den lediga dagen blev helt plötsligt fyra timmars administrativt arbete under morgondagen. vad det nu innebär vill jag knappt veta. idag organiserade jag ännu ett musikarkiv efter genre och tempo så är det någon som vill veta något om snabbheten i dubstep så är jag ledig för samtal. huah.

på vägen hem avfärdade jag planerna att laga mat och smet in på en av alla kebab/kyckling/fisk/konstigasakerigulasåser-ställen. "spicy spicy" sa mannen bakom disken trehundra gånger när jag beställde. nu råkar jag gilla sånt som bränner på tungan så jag log lite snett och meddelade att det minsann inte var något problem. de fnissade som mellanstadieflickor när jag gick ut genom dörren.

och ja, nu förstår jag ju varför. min kropp brinner på det mest obehagliga vis och av någon okänd anledning lyser fötterna röda. även nu en timme efter tuggadrickatuggatuggadricktuggadrickatuggatugga-måltiden kan jag inte andas ordentligt. eftersom skammen i att kebabmannen hade rätt är för stor att bära måste jag nog dit senare i veckan och beställa samma mat igen för att bevisa något jag egentligen hade helt fel om. så ni vet menar jag, om strupen snörs samman och allt är förlorat.

Whatever they say
we´re the ones buildings walls
Whatever they say
we´re the ones who never say no

To get to know yourself
you gotta run away
Never trust anyone
so runway run, run, run, run, run

hepp hepp

2010-04-20T13:54:00.003+02:00

ut i solen mot jobbet. att börja klockan två är ljuvligt så till den milda grad att jag nu vill gråta när jag måste upp i "rimlig tid". imorgon är jag ledig och då är det äntligen dags för shopping på Oxford Street. jag har försökt skjuta upp det så mycket som möjligt för pengakassans skull men nu kan jag inte hålla mig längre. sommarskor, här är jag!

fortsättningen av en historia jag tröttnat på

2010-04-20T00:38:00.003+02:00

gitarrkillens nya taktik är en omskriven version av den förra "tjata tills hon ger upp" där den ständiga utbjudningen är ett faktum men nu i kombination med lite sköna kommentarer.

exempel 1.
g - vad sägs om middag på torsdag.
a - jag kan inte. min vän kommer hit (delvis lögn, vi ska ses på fredag).
g - jahaaaa okej. så är du på ett sånt bra humör för att din vän är en sån där speciell vän? ;)

exempel 2.
g - vill du komma och hänga i min studio imorgon.
a - jag kan inte. är upptagen.
g - ah okej. men om din hetare dejt ställer in så hör av dig hehe ;)

igår försökte han även sig på en flört som rörde hur mjuka mina läppar egentligen var. nazister kommer kunna stava innan han får veta det. urk var ordet.

och har man tråkigt...

2010-04-19T20:12:00.002+02:00

...kan man alltid ta en kort på sig själv för att kolla hur långt håret blivit. på ett sådant där lagom töntigt sätt.

funny how fallin' feels like flying, for a little while

2010-04-19T19:58:00.005+02:00

lunch i parken och att sen få sluta tre timmar tidigare än planerat, det är en bra måndag.

the weary kind

2010-04-19T00:13:00.001+02:00

crazy heart är en vacker film men musiken är än mer underbar. och jag som inte ens gillar country kommer somna med gåshud.

And this ain’t no place for the weary kind
And this ain’t no place to lose your mind
And this ain’t no place to fall behind
Pick up your crazy heart and give it one more try

det är nog sommar ändå

2010-04-18T19:24:00.002+02:00

om jag kunde fånga värmen i ett foto att visa er så skulle ni se hur solen brinner och hur jag svettas i leggings och linne. vitbleka britter har gått bananas och slängt av sig det mesta i klädväg. jag skulle även fota hur gott en kall öl smakade på The Ten Bells Pub där Jack the Ripper brukade hitta sina horor. nu glömde jag kameran och har svårt att fånga känslan på kort så ni får tro mig när jag säger att jag idag sett fler vita lår än vad som kan anses vara acceptabelt.

lutad mot en varm husvägg med en cigarett och en öl, så ska en söndag spenderas. nu gick jag inte själv utan hängde med ni-vet-han-jag-inte-skulle-träffa och känner återigen att det blir ett tydligt nej. jag är bara inte intresserad. kanske för att jag inte står ut med folk som hela tiden ser det som sin uppgift att undervisa omgivningen med allt de tycker sig kunna. kanske för att det han uppfattar som gentlemannamässigt bara får mig att känna mig nedtryckt i skorna och runtschasad som ett barn.

ungefär som han den där som envisades med att kalla mig "little lady". jag får frispel.

captain captain! do you have a light?

2010-04-17T13:34:00.003+02:00

den här bilden tog jag under flygresan hit så det kanske passar sig att skriva om den nu när inga flyg avgår. det är en förbudsskylt, ni vet de där som sitter på ryggstödet framför en. jag blev hemskt irriterad för det första jag vill göra vid en flygkrasch är ju att tända en cigarett och dra på mig stilettklackarna. herregud vi är väl inte djur?!

det är sådana saker man kan fylla sin hjärna med för att inte ramla ned i nervositeten.

latheten bor här. vi är bra vänner.

2010-04-17T12:41:00.005+02:00

det bästa med att bo själv är att man kan titta upp på den varma solen, snegla på sin nyinköpta bok, tänka "parken?" bara för att sen säga "äh fan" rakt ut i luften och dra täcket över huvudet.

här ligger jag i mina bajsbruna lakan och funderar på middagsplaner. KFC?

det är ingen reunion, det är en fortsättning

2010-04-16T23:07:00.008+02:00

tog tunnelbanan till South Kensington och sprang in i Annas armar. tre år är en lång tid men det tog två sekunder innan den tiden var som bortblåst. vi drack ett glas vin på en pub och pratade om allt det som var och allt det som hänt mellan skype-samtalen. blandade Kina-anekdoter med pojkarna som kommer och går i våra liv, skrattade åt hur vi tänkte då men samtidigt hur ingenting förändras. under ett tag så befann jag mig återigen på vår dammiga balkong i San Xian och inte på den brittiska puben med sina klirrande ölsejdlar.

efter urdruckna glas sprang vi runt i affärer och drömde om dyra skor. provade en uppsjö av fula stråhattar och handlade nagellack i färger som gör en glad. ett två tre spring till tunnelbanan, hem till mig, färga Annas hår och sedan vinka hej då. den gick snabbt förbi den där eftermiddagen och nu sitter jag här varm i kroppen och tänker på alla fina vänner jag samlat på mig genom åren. vilken vacker skatt de är.

"let's have 14 beers and see what happens"

2010-04-16T13:43:00.004+02:00

om två timmar ska jag möta upp Anna som jag lärde känna under tiden jag jobbade i Kina. hon bodde en timme från den lägenhet jag delade tillsammans med Signe och Marieke men hon hade alltid en stående inbjudan och likaså hade hennes skor som glömdes i hallen och möglade sönder på en vecka. aldrig har jag känt en människa som kan tala så fort och intensivt trots att jag själv skulle kunna erövra någon slags medalj i detsamma. det kommer bli en bra dag.

Zhongshan 2007. vi var mindre då... onekligen.
Anna, Marieke och jag.

ljudet av skor

2010-04-16T12:13:00.003+02:00

från en vecka i dvala till känslohysteri och glädjeskutt, dock utan faktiskt skuttande eftersom jag inte längre är fem år. ett sms igår eftermiddag från han den där vars säng jag bodde i förra sommaren. han som får ordet fin att inte riktigt räcka till. vi köpte kaffe och vandrade till en parkbänk som badade i solens sista strålar. jag har inte sett honom sen den tiden då jag samlade på hans ord. och det känns så lätt att falla tillbaka in i den där elektriciteten han omger sig med, den som puttar och knuffar mig fram mot möjligheter eftersom hans värld är blind för begränsningar.

kommer hem och andas ut över skype, delar med mig av alla tankar och kan reda ut det där svåra. för det är nog ändå så att nu inte är då och jag måste lägga band på allt det som känns. om sju veckor åker jag hem igen och jag klarar inte av att börja om med saknad och längtan efter mail. om jag överhuvudtaget ska ge upp min bekväma ensamhet så vill jag ha verklighet inte bara en spellista på Spotify som värker i hjärtat.

"nä men du gumman ska vi dra en byrå inatt eller?"

2010-04-14T19:27:00.003+02:00

antingen ligger de som bor i lägenheten bredvid extremt rytmiskt och väldigt ilsket varje dag eller så har de försökt spika upp samma tavla i tre veckor nu. det är oklart vilket. ungefär lika förundrad blev jag när jag bodde i Dublin och de i lägenheten ovanför verkade dra en byrå över sovrumsgolvet varje natt klockan två.

grannar, jag är inte helt exalterad över deras existens.

But I realize that I need you and I wondered if I could come home

2010-04-14T19:05:00.002+02:00

eftersom vädret är fint och lägenheten trång har jag fikat med mig själv, en kaffe och en billig bok från secondhandaffären. livet är lugnt och stilla i en stad som rusbrusar dag och natt. jag njuter av att ha tid till tankar och lusten att skriva som återigen är på besök.

under gårdagskvällen drog Nikolay och jag fram soffan till datorn och tittade på Snatch. eftersom hans flickvän är borta bröt vi mot reglerna eller snarare tillverkade en ny: när man tittar på film om vilda människor så får man röka en cigarett inomhus, men bara en. känslan i det. som under de där första åren ute på puben när luften var tjock av rök och skratten dansade över utspilld öl. inte för att jag vill ha tillbaka tiden utan rökförbud utan bara för känslan av nostalgi under en cigaretts livstid.

älskade älskade Malin har bokat biljett till London och jag har börjat fila på tusen planer åt oss båda. det är så mycket roligt att se fram emot under de närmsta veckorna att jag somnar med solsken i bröstet. på fredag kommer Anna hit, vännen jag lärde känna i Kina och inte sett sedan dess. tre år av ett helt hav mellan oss och hemskt mycket saknad som fyllt mail och skypesamtal. helgen efter det är det Alex den andra som sätter sina fötter på dessa gator.

mina vackra vänner.

vi ska inte åt samma håll

2010-04-13T11:15:00.003+02:00

ett av mina största glädjeämnen när det kommer till min lägenhet med den bruna heltäckningsmattan är tillgången till internet. alla andra gånger jag bott utomlands har det varit ett evigt spring till internetcaféer och det skulle bara inte fungera med mitt växande facebook-missbruk. alla dessa människor som det kan spioneras på, oh.

det händer ibland att det dyker upp vänförfrågningar från såna jag inte känner. även om jag själv aldrig skulle lägga till en främling, det vore ju ett direkt erkännande av mitt eget spioneri, så har jag inget emot att tacka ja. för i just exakt den sekunden du trycker på acceptera öppnar sig en hel värld av information att botanisera i.

dagens insikt vad gäller facebookvänner är att jag aldrig skulle kunna förmå mig att dejta någon som listar solning och kroppen som intressen. kalla mig intressen-elitistisk men någonstans måste väl ändå gränsen gå. jag drar den här.

han med gitarren

2010-04-12T21:25:00.003+02:00

jag har ju glömt att berätta hur det gick med den där pojken, ni vet han med gitarren som sprang ikapp mig på en gata. efter de där ölen han bjöd mig på har jag fått ett, två, tre, alldeles för många sms, mail och små finurliga meddelanden på facebook-chatten. jag vet att jag alltid klagar på spelet och dess blotta existens men det är uppenbart att avsaknaden av densamma gör mig rädd, naken, exposed i klassisk Montazami-stil.

sluta. tjata. på. mig.

det spelar ingen roll hur mycket rufsig lugg eller hur mycket vacker ambition som ryms i en människa om denne ändå envisas med att tjata till sig ännu en dejt. jag får kallsvettningsflimmer och paniksingeltendenser.

nu är det dock så att jag vid uttråkning kan övertala mig själv om att saker och ting ser bättre ut än de gör. bara för att ha något att göra. som han den där från i somras som är så olidligt tråkigt men faktiskt bjöd på mat. jag är svag för enkelheten i att trycka i mig en kycklingfilé och sen cykla hemåt utan att se mig om. skenhelig är nog ordet.

så möjligheten finns att jag träffar gitarren imorgon.

här

2010-04-11T21:54:00.004+02:00

det är för övrigt så här jag bor. eller snarare så här mitt rum ser ut. jag har kontemplerat möjligheten att fotografera resten av lägenheten, men jag vet just inte om det är någon bra idé. nu är kanske inte jag den mest ordningsamma personen i världen men de jag bor med borde få något slags pris i lathet. när soppåsen är full tar de helt sonika fram en ny, utan att gå ut med den gamla. så nytänkande, så... äckligt. de uppväger dock det hela med laxrosa toalettpapper och en förbannad jävla lavendelbuske på toaletten som smular över hela mig så fort jag ska kissa. med tanke på att resten av lägenheten är rätt så fri från pynt så kan man ju fundera varför det fanns ett behov av att pimpa toaletten... eller så är det jag som tänker snett.

och jag har just städat, inte drabbats av något slags behov av att rada upp allt jag äger.

too much time spent in mirrors

2010-04-11T16:38:00.005+02:00

söndagsmarknad på klassiska Pettycoat lane med billiga kläder, smycken, väskor och billigt krafs. en oändlig rad av män som skriker "you buy shirt miss! one pund, cheap cheap!". solen var ute och likaså londonborna, det var ett hav av vår och budgetshoppare. blev så där löjligt stolt över att kunna förklara vägen till Brick lane när någon frågade. vilket i och för sig kanske inte var en utmaning, det var mest "take a left at the end of the street".

när människorna blev för många och fynden uteblev traskade även jag vänster till Brick lane och The Sunday Up Market. vintagekläder, konstutställning och mat från alla världens hörn, eller i alla fall asiens vrår. det tog en halvtimme att välja mat och fem minuter innan jag slängde tallriken. men lika glad var jag för det. impulsköpte långklänning och bestämde mig för att det fick sätta punkt för en varm söndag. jag får träningsvärk av att ligga som en strandad val och titta på tv så efter en dag av promenad ömmar höfterna som på en tanta.

väl hemma upptäckte jag att min så käckt likbleka kropp är täckt av rosa kliande prickar så nu ligger jag här i min fin fina klänning och krafsar mig på magen mellan orden.

idioti

2010-04-09T20:58:00.002+02:00

inte mycket att rapportera från landet på andra sidan havet. jag vaknade med ömmande hals och har således tagit på mig rollen som dödssjuk. detta föranledde att jag ställde in planen att vandra runt i Covent Garden. istället har jag roat mig med film efter film av varierande sockersöt karaktär och diverse bloggläsning.

dagens insikt apropå det här med bloggarna är att jag inte anser att någon som skriver förkyld med s, alltså förskyld, borde få samma examen som jag. idioti borde inte uppmuntras.

det var allt från sjuklingen som imorgon tänker friskförklara sig själv och botanisera bland marknader.

the heart is a rebel (och jag borde nog sluta citera sånger)

2010-04-08T23:11:00.003+02:00

jag ryckte upp mig och gick iväg till praktiken där jag fick den eminenta uppgiften att radera filer. jomenvisst här går det spikrakt uppåt i karriären. jag mår bra mellan de där slitna väggarna. trivs med tio koppar té i kroppen och roliga karaktärer som kommer och går.

en kille som jag aldrig minns namnet på men i hemlighet kallar giraffen kommer in några gånger nu och då för att jobba på ett projekt. förra veckan viskade han förtroligt att om jag någon gång behövde söka bidrag till något så var han killen att gå till. denna vecka var det visst kontorsvaror som var hans grej. innan jag gick hem stack han till mig ett usb-minne och en dagbok, tack och bock. nästa gång jag har ont om pengar alternativt behöver en bunt papper så ska jag vända mig till giraffen.

ett psykfall rapporterar

2010-04-08T12:32:00.002+02:00

vaknar och är sur utan direkt anledning. himlen är blå, solen strålar och jag behöver inte vara på praktiken förrän klockan 14. ändå är jag sur. att det är utan just en anledning gör bara saker värre för det är den mest fruktade sorten. om jag åtminstone hade regn att motivera mina snea mungipor med ja då hade det nog känts lite bättre. nu sitter jag istället och jagar upp mig över att jag är otacksam och butter när jag nu äntligen bor i en stad med puls som jag längtat efter så länge.

men jag är i grund och botten en suris. det är sedan länge konstaterat och avskrivet som en av de där saker man bara inte kan göra något åt. till och med min granne, som efter ett år medgav att han kunde se rätt in i min lägenhet, tyckte att det jag verkade göra med mitt liv var diska, se på TV och se sur ut. jippie. nu tänker jag nog vara sur över det ett tag så här i efterhand. det känns genast mycket bättre.

from the moment you hear the words to the time you kiss a girl with blue eyes

2010-04-07T20:42:00.008+02:00

det regnar och jag har en sådan där dag som stavas ledig. åkte tunnelbanan till Tate Britain eftersom jag såg lite fel på kartan och inte alls hamnade på Tate Modern. ett par timmar bland tavlor och skulpturer gör lugnet i kroppen påtaglig. hade jag bara mindre ambitioner här i livet skulle jag ta arbete som en av de där människorna som sitter på stolar och bara tittar så ingen rör. inte röra. inte peta. foten innanför linjen fröken. då skulle lugnet alltid vara en del av mig.

nu är inte verkligheten just så. men gratis inträde lovar många fler besök på Londons museum. timmar att andas. nästa gång kanske jag till och med läser kartan rätt och hamnar där jag tänkt.

det bästa jag såg idag var en utställning av en konstnär som i barndomen tagit en bit av Cheopspyramiden med sig hem från semestern. hela utställningen handlade om hans ångest över detta. dels var det en videoinstallation av hur han i vuxen ålder reser tillbaka och klättrar upp på pyramiden för att lägga dit stenen där han en gång tog den. som om det engagemanget inte vore nog så har han även stickat en exakt skalenlig kopia av stenbiten men i modell galet stor.

ursäkta bildkvalitén, kameran låg kvar på sängen tillsammans med mitt lokalsinne.

och sen var det alla de där meningarna som klädde oändligt höga väggar. jag är svag för ord.

and i love you like a song, could play you all night long.

2010-04-06T23:44:00.010+02:00

idag har jag ägnat sju timmar åt att flytta information från olika excelldokument till ett gemensamt sådant. det låter nog lika tråkigt som det var men jag lekte mig glad med färger och mintpastiller. utanför sken solen så varmt att jackan inte behövdes, vore ni bara här skulle allt vara bra.

på min gata i stan.

i fönstret högst upp till vänster bor mitt värmeljus och jag.

But I can't help the feeling I could blow through the ceiling If I just turn and run. And it wears me out, it wears me out.

2010-04-05T19:37:00.010+02:00

bakom solglasögon tog jag en promenad i vårsolen. Brick lane ligger femton minuter bort och stimmar av människor även en måndag då de flesta slåss mot bakfylla. vandrade runt ett par timmar mellan vintagebutiker och osande grillspett. vårvärmen tillät jeansjacka och två pund på fickan erbjöd mat från ett halal-kök. en bra dag.

nu ligger jag på sängen med trötta fötter och ansiktet vänt mot solen.

oh there is a light that never goes out

2010-04-03T22:38:00.003+02:00

nu har det bulgariska paret jag bor med bråkat konstant i två dygn. om vad vet jag inte, det finns en språkbarriär som gör gällande att bulgariska inte är det språket jag fattar bäst.

jag avskyr bråk och skrik mer än något annat. må så vara att jag blir blixtförbannad med jämna mellanrum och det har hänt att datorn kastats in i väggen... men att skrika åt varandra, det kan jag inte hantera. jag blir liten och rädd inför höjda röster, böjer ryggen under orden och skyggar baklänges in bakom stängd dörr. och här sitter jag till dess att de arga skriken tar en paus och jag kan komma fram en timme eller två.

men jag har ju ett substitut till påskägg att leka med så länge. det går ingen nöd på mig.

All these squawking birds won't quit. Building nothing, laying bricks.

2010-04-03T20:46:00.006+02:00

högtider är egentligen inte min gebit. faktum är att de oftast framkallar magont och förvirrad ångest. men när jag nu sitter här utan vare sig påskmat eller godnattkram så känns det inte helt rätt. jag ägnade gårdagskvällen åt filmer om saker jag inte har, som blåbärspaj och någon att tycka om. så ringer han med gitarren och vill bjuda på öl. ensamheten i mig säger ja och traskar ut i mörkret trots den sena klockan. det var trevligt på alla vis att vara ny för någon i en stad där många känner varandra men ingen känner mig.

dagen som är i detta nu spenderades tillsammans med lägenhetens ockupanter och deras vänner. vi målade ägg på traditionellt bulgariskt vis och avslutade med ett brukligt äggkrig. som jag vann vill jag tillägga.

det vinnande ägget

skit i första april, det här är bättre än det påhittade

2010-04-01T21:42:00.004+02:00

jag vet inte var jag ska börja. adrenalin och nikotin gör mig stissig och ofokuserad. det är nu jag vill ha er alla runt husknuten så jag kan slippa tangenterna och istället tjata öronen era varma. dagen har varit galet bra på de flesta vis.

började praktiken klockan 14 och gick dit i lagom maklig takt, skynda är för unga. halvvägs springer jag nästan rakt in i Pete Doherty från Babyshambles, min personliga husgud, och han säger "hi". eftersom jag uppenbarligen inte kan hantera kända människors närvaro så rusar jag i princip in i en vägg i ren upphetsning och stapplar sedan vidare.

Pete. Doherty. sa. hej. till. mig.

åh.

jag vill gifta mig med honom och föda hans narkotikaberoende barn. eller något liknande. hoppar in på radiostationen och hasplar ur mig mitt möte bara för att få reda på att det är en nysning i rymden. Zoya, min chef, gick i hans klass på universitetet. jaha, så var det med den historien. Pete fick dock inte Zoyas godkännande när jag utlyste mina giftasplaner utan jag ombads välja någon annan. sagt och gjort, Jude Law får det bli. bara för att mötas av "oh, i know him. we were in the same theatre group". föga förvånande höll jag på att ramla av stolen.

dagen spenderades sedan med entusiastiskt flimmer i magtrakten på grund av det där "hi", samtidigt som jag tvingades redigera 60 låtar från svordomar. är ni medvetna om hur många "bitches" och "hoes" det dyker upp i den gemene hiphop-låten? många.

nu borde dagen vara slut på upplevelser och känslostormar, men icke. på vägen hem springer en kille ifatt mig och frågar ut mig på dejt. en sådan där kille med gitarr på ryggen och rufslugg i ögonen. alldeles för söt för mig. åh vad jag älskar det här landet.

så, nu är det slut.

ingen rubrik är också en rubrik

2010-03-31T21:26:00.003+02:00

i solnedgången tog jag på mig skorna och gick till affären. kvällshimlen hade ramlat ned på gatan och husen brann i orange. jag köpte ett ljus till det tomma rum som är mitt för att alltid ha en bit himmel i ögonvrån. det är en corny motivering om något men jag kostar på mig det.

production assistant

2010-03-30T22:04:00.003+02:00

första heldagen på praktiken började klockan två och slutade, ja alldeles nyss. mitt huvud är en koktryckare fylld med tio tusen olika versioner av "and then you're gonna be responsible for". ansvarig för allt eller nästintill i alla fall. det är ett musikarkiv som ska organiseras, veckotidsschema över när och vilken musik som ska sändas, program som ska redigeras och läggas upp på webben, låtar som ska konverteras och nivåkorrigeras, teknik som ska sättas upp vid inspelningar och sen var det visst lite allmän städning som förväntas av "alla". det känns som att halva tiden gått åt till att säga "oh, okay i'll sort it out somehow".

dagen har ändå varit bra trots den storm av intryck som sköljt över mig. mina chefer har skrattat hysteriskt åt min titel "intern" eftersom det låter som att jag är en 15åring som hämtar té. därför kan ni nu kalla mig Alexandra - production assistant. hell yeah.

mina lägenhetskamrater fortsätter att inneha epitetet guldkorn. igår kom Deliana hem från en kurs där några deltagare från PETA tjatat på henne att man åtminstone måste vara vegetarian för att ha något samvete här i världen. så vad gör hon? hon kommer hem arg som ett bi och lagar gåslever till oss alla. jag kan inte låta bli att älska någon som sätter sig så fruktansvärt mycket på tvären inför andras påtryckningar.

en kärleksförklaring men även en slags början

2010-03-29T13:37:00.003+02:00

jag är tillbaka. all den framtidsångest som höll mig fast i sin skrivkramp är nu borta och ersatt av glädjen över att äntligen bo i London. för att kort sammanfatta resan hit i lördags kan jag säga att ryanair tar sjuka priser för övervikt. detta resulterade i att jag slängde en hårfön och diverse flaskor på min ömmande moder innan jag checkade in bagaget. något som tog tid och så klart resulterade i att hon fick 500 kr i parkeringsböter. woopa vilken bra start.

efter mycket släpande av väskor fram och tillbaka kom jag fram till den nya lägenheten och det bulgariska par som jag ska dela med. 505 pund i månaden för ett rum är.. ja dyrt helt enkelt. men i och för sig kommer den med härlig beige/brun heltäckningsmatta och toaletter som är för kalla för att sitta på. jag kan också konstatera att det i närheten finns ett sjukhus. vilket innebär att mitt rum som vetter mot gatan passar sig utmärkt för sirenräknandets sport. hittills uppskattar jag det till 3-4 ambulanser i timmen, dygnet runt.

men jag klagar inte. för jag har ett rum i staden jag så länge velat bo i, trevliga lägenhetskamrater och en praktikplats 20 minuters promenad från min dörr. samma praktikplats som jag alldeles nyss varit på för en kort introduktion. mötet gav mig glädjepirr och nervösflimmer i magtrakten för det känns så bra att det svindlar framför ögonen.

efter att ha diskuterat lite med Shak, min chef, konstaterade han att jag ska ägna min tid åt redigering och tekniska aspekter. det vill säga klippa radioprogram som inte går ut live, ordna med spellistor, sätta upp studion när gäster och band kommer på besök samt vara lite allt i allo när det kommer till tekniken. bättre än så kan jag knappt föreställa mig att det kunde vara. eller ja, ett plus hade väl varit om hon som hyrde rummet innan mig hade tvättat lakanen så jag inte som nu, två nätter in i det hela, upptäcker besynnerliga fläckar som inte luktar mat. men va fan, det är ju inte det viktigaste.

så nu har jag uppdaterat som en god vän, dotter och bloggerska. från och med nu och nio veckor framåt är denna blogg något av en kärleksförklaring till mitt London. välkomna.

damm minus m

2010-03-13T15:08:00.002+01:00

jag skräms av min egen lathet då den är enorm i sina proportioner. jag tycker till exempel att det är horribelt långt till toaletten... i en etta på 21,5 kvadrat. avståndet till min toalett kan med andra ord inte ses som mitt största problem.

snarare är det problematik i att mina strumpor dör på golvet varje kväll och sedan stannar där. det är också ett bekymmer att disken inte tar hand om sig själv eller att jag vuxit upp med en mor som dammsuger två gånger om dagen. vilket direkt lett till att jag fnyser åt städning och möjligen drar fram dammsugaren en gång i månaden. DET är ett problem, inte avståndet till toaletten.

inget jävla carpe diem

2010-03-13T13:00:00.003+01:00

vi diskuterar kvällens utgång eller snarare dess varande alternativt icke-varande. av ren vana vill jag öppna vinflaskan, simma ut i natten och borsta av mig bekymmer. en av mina största rädslor är att jag ska bli alkoholist så jag måste sluta dricka. bara genom att skriva det här blir jag genererad för det är ju ett ganska intelligensbefriat uttalande, eller i alla fall ett ytterst larvigt sådant. men sant åh så sant.

okej släpp det.

hälften av gänget vill ta på sig dansskorna ikväll och hälften vill det inte. egentligen är vi nog alla trötta men vetskapen att det bara är två veckor kvar i denna gudsförgätna stad gör att separationsångesten flammar upp. varje dag är en dag mindre i varandras sällskap. nu har det nåt en sådan nivå att någon snart kommer brista ut i ett "carpe diem" var på vi andra kommer stena personen till döds. nåt sånt.

en sommarkväll någonstans. någon gång.

här

2010-03-12T17:25:00.002+01:00

kylskåpet är full av helg och dess tillbehör. i min mage bor ballerinas kladdkakekakor och i hjärtat vilar fredagen. jag ligger under den sedvanliga filten och bestämmer mig för att inte ta ett endaste till beslut idag. bara andas.

så långt från awesomeness man kan komma

2010-03-12T00:20:00.005+01:00

enligt facebook och det där förbannade eventet "international day of awesomeness" så skulle dagen gå under epitetet fantastisk. icke. jag borde hålla mig undan saker som så tydligt kommer slå slint och falla över mig som en fet dam på sängen.

vi skulle spela in en dokumentär med ett kvinnligt medium under eftermiddagen. viktig inspelning på alla vis. någon gång förra veckan, oklart hur, fick vi för oss att hon bodde tio minuter med cykel från skolan. så vi bokade utrustning i mängder som om domedagen väntade och enbart ljuskit och kameror kunde rädda mänskligheten. tjugo minuter innan vi skulle vara där knappar jag in mig på eniros kartor bara för att upptäcka att kvinnan bor över en mil från skolan i the country of no bussar eller annan möjlig transport.

svordomar till tusen och förbannelser som kommer hemsöka väggarna långt efter mitt avsked. här har vi bokat in tre kvinnor som under flera timmar lovat stå ut med vårt "kan du sätta dig två centimeter till vänster och kanske väva in frågorna i dit svar men glöm inte att ignorera kameran och inte tala bort från myggan och så kan du le lite eller gå ner för trappan som om du vore på väg någonstans men egentligen är det bara på låtsas nej nu har du lampan i fel ansiktshalva vi behöver en kvart till för att ändra om precis allt i ditt hem".

så kan vi inte komma dit.
mina nerver och benägenhet till raseriutbrott klarar inte av sådant.

men vi kom iväg till slut med utrustning och allt. bara för att ta en lagom dyr taxi till skolan igen efter flera timmars inspelningar och knappt kunna cykla hem när knäna skakade av hunger. när jag väl kommer hem och värmt ugnspannkakan så lyckas jag placera rumpan i matlådan vilket resulterade i sylt över hela ryggen.

international day of awesomeness - my ass.
bokstavligt talat.

för övrigt ska det vara hallonsylt

2010-03-10T14:28:00.002+01:00

jag och Emma har hjälpt några vänner med deras dialog/kameraövning. två timmar framför en skål kalla mackaroner med ketchup som jag tvångsmässigt åt trots att jag egentligen inte behövde. finns det ätbart framför mig, så äter jag till sista smulan. är det allt tjat under barndomen om svältande människor i Biafra som satt sina spår?

i alla fall, vi spelade upp en dialog om valet av ketchupmärke och hur man i ett anfall av revolt mot föräldrarna kan välja att gå från Felix till Heinz. eller om det nu var tvärtom. först skrattade vi högtravande åt verklighetsanknytningen i denna dialog och bakom cigarettpausen konstaterade vi att något sådant skulle aldrig diskuteras på riktigt. tills vi kom på att Emma och jag förra veckan nästan slogs om huruvida det ska vara hallonsylt eller lingonsylt till ugnspannkakan.

avsaknaden av självinsikt är total.

om-jag-får-en-ny-kod-att-memorera-skriker-jag

2010-03-09T18:48:00.001+01:00

just ja... var på banken idag och bad om ett nytt VISA-kort. det tredje under lite mindre än ett halvår. denna gång råkade jag smälta det på spisen vilket är en fantastisk prestation om jag får säga det själv.

you fell like you'd give anything for just a little place you can call your own

2010-03-09T18:34:00.003+01:00

det kryper i kroppen av saker som inte går att skaka av. nätter utan sömn. tankar utan slut. skratt som fastnar snett i halsen och inte vill ge med sig. jag trasslar in mig i mitt eget humör och kastar saker i väggarna när tillfälle ges. fräser åt kameravinklar som visst duger men just precis då inte föll mig i smaken. buttermuttrar om ingenting och är allmänt dum i huvudet dagen till ära. vad stolt jag blir över mig själv och de krokben jag ständigt väljer att snubbla över.

Emily Dickinson en söndag i mars

2010-03-07T21:28:00.000+01:00

"Hope is the thing with feathers
That perches in the soul,
And sings the tune without the words,
And never stops at all,

And sweetest in the gale is heard;
And sore must be the storm
That could abash the little bird
That kept so many warm."

en dag i sängen innan en kväll på dansgolvet

2010-03-06T12:10:00.000+01:00

komsi

2010-03-05T19:01:00.002+01:00

jag är slapp under min filt och kommer inte röra mig förrän morgondagen blir idag. något sådant i alla fall. med andra ord vill jag i n t e gå ut idag utan sparar mig till lördagens festligheter. men jag är närhetssjuk och ensamtrött.

det är nu jag borde ha ett par telefonnummer eller tre att knappa mig emellan, beställa kram och film i ett svep, no strings attached. utan att det på något vis blir inköp av prostituerad. kan inte påpekas ofta nog. jag vill ju inte misstas för en fetlagd man i femtioårsåldern som gifter sig av "kärlek" till en artonåring i Thailand.

ge mig lördag.

ni är inte vackrast i världen. världen är vackrast i er.

2010-03-05T14:49:00.002+01:00

praktisk tentamen i redigering: avklarad.
övermanna diskberget i köket: utfört.
tvätta filten som luktar sprit: njae.
fylla kylen med alkohol: snart.
röka sönder lungorna: check.

det är fredag. tre helger kvar med de vackraste av vänner och jag tänker ta tillvara på alla de timmar vi har. Kalmar kan i ärlighetens namn ta sig efter tre långa år här. men vännerna... de får så gärna följa med. till dem: