skål och hej

det är härligt att gå ut genom dörren som leder från jobbet och mötas av en vårsol som inte sagt godnatt. lika fint känns det att sen sitta på tåget och se telefonledningarnas svarta streck över solnedgången, tänka "det är rätt bra ändå", att hinna med det anslutande tåget och komma hem blott en halvtimme efter den där dörren. det är en bra eftermiddag.

jag har smetat på mig ett sammetsrött läppstift och satt upp håret för ikväll, liksom alla torsdagar, är det pubquiz med Anna och hennes vänner. det är en sån där uppslutning av folk där man kan komma och gå som man vill och har tid till, alltid är det någon som dyker upp till tävlingsandan och ölen. ikväll är det jag som stoppar fötterna i skorna och vandrar utefter floden mot Putney Bridge.

nu har jag varit här i lite mer än ett halvår, i mitt London. sakta och selektivt samlar jag på mig vänner som betyder något, inte bara kött att fylla ut saknad med utan riktiga fina människor som man kan tycka så hemskt mycket om. Anna är en av dem. jag känner inte ett behov av trettio bekanta som ska underhållas i sociala sammanhang, oceaner av tid som ska spenderas på innehållslöst prat och minimal substans, när man kan säga tackmennejtack och lägga sin energi på sånt som känns rätt. det här med vänner är lite som att dejta för jag nöjde mig inte med vem som helst till pojkvän och tänker då rakt inte ta några rester när det kommer till vänskap.

med de orden ville jag mest bara säga att jag har det bra och ska bli bättre på att uppdatera.