vad som hände, hur det kom sig och vad det blev till slut

så var det det där jag ville att ni skulle hålla tummarna för men som jag inte riktigt kunde skriva ned. jag var på en arbetsintervju i torsdags för ett jobb på Viasat. ni vet det svenska broadcasting-företaget som har sitt huvudkontor här i London. jag var så fruktansvärt nervös där mitt i snöyra och morgontröttma för det var min allra första intervju i England som rörde media och potentiellt skulle kunna vara det första trappsteget i en karriär jag så gärna vill sparka igång.

det snöade som sagt och det här landet är mest byggt för regn. således fastnade jag på en tunnelbanestation och frös smalbenen av mig samtidigt som klockan tickade förfärligt fort. när jag klev ut från min port så var jag ute i god tid men när jag landade i en skinnsoffa i huset av glas så var jag futtiga fyra minuter före avtalad tid.

i vilket fall som helst intervjuades jag för rollen som Content Coordinator och i varje fiber av min kropp kände jag att det här jobbet vill jag ha. det här jobbet kan jag klara. det här jobbet... kommer jag nog inte få eftersom jag inte har någon som helst erfarenhet inom just det området.

tog på mig kappan, tackade för intervjun och satte mig på tunnelbanan till mitt grönsaksjobb. väl där hatade jag förklädet som aldrig förr och beskrev det för Laura som att någon viftat underbar choklad framför näsan på dig och så tvingas du gå hem och knapra på en morot. jag vill jobba inom media inte bland clementiner och kålrötter. efter tre timmar på jobbet ringde telefonen och mitt liv så som det var fanns inte längre.

den 13 december börjar jag på Viasat. de vill ha mig. och jag, jag vill så gärna ha dem. om en ynka liten vecka börjar jag som Content Coordinator för Viasat On Demand och det är lycka sammanfattad i en enda mening.